Publisert 28.05.2019
Den finlandssvenska fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff gästade Norsk Litteraturfestival i Lillehammer förra veckan. Där deltog hon bland annat i ett intressant och tankeväckande samtal tillsammans med den norska författaren Heidi Sævareid om svåra och smärtsamma teman i litteratur riktat speciellt till den unga läsaren.
Turtschaninoffs litteratur har hyllats som förnyare av fantasygenren och populariteten överskrider ålders- och genrekategorierna. Hennes boksvit Krönikor från Röda klostret har varit mycket framgångsrik även internationellt och har jämförts med Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale och Ursula Le Guins boksvit Earthsea. Den första romanen i Turtschaninoffs tredelade boksvit har redan blivit utgiven i över 20 länder, och de två första böckerna i serien, Maresi (2014) och Naondel (2016), finns att läsa även på norska. Turtschaninoff vann Finlandia Junior-priset och Svenska Yles litteraturpris för Maresi, och nu är hennes nyaste roman Breven från Maresi (2018) nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2019.
Du besökte Norsk Litteraturfestival i Lillehammer förra veckan och dina prisbelönta och internationellt hyllade böcker har också översatts till norska. Hur skulle du beskriva ditt förhållande till Norge?
Jag har inte besökt Norge mer än 3–4 gånger, så mitt förhållande är detsamma som det ofta är för folk i olika nordiska länder, skulle jag säga: ett slags vänligt men lite avlägset systerskap.
Under litteraturfestivalen deltog du i ett diskussionstillfälle om att skriva om svåra och smärtsamma teman i litteratur riktat till ungdomar och unga vuxna. Hur är det att skriva för den unga läsaren?
Jag funderar ganska sällan på målgruppen då jag skriver. Jag har en berättelse som kräver att bli berättad, och så försöker jag göra det så bra jag bara kan. Mina huvudpersoner har oftast varit unga, antagligen för att den perioden i en människas liv är intressant att utforska: allt är ännu öppet och möjligt, man upptäcker vem man är och vad man vill och kan. Sen funderar jag kanske mer på det när boken väl kommit ut – jag besöker ofta skolor och möter mina unga läsare, och ser vilket stort intryck det man läser som ung kan göra. Då tänker jag på hur priviligierad jag är som får möjligheten att sätta så djupa spår i mina läsare!
När började ditt intresse för fantasygenren?
När jag var barn. Men då kände jag inte till begreppet fantasy. Allt jag visste var, att i berättelser som hade något utöver vår verklighet fanns det något djupare som berörde mig som läsare.
Vem är dina författarförebilder? Kan du nämna någon bok eller några böcker som har gjort ett starkt intryck i ditt liv?
Trollkarlens slott (numera Det levande slottet) av Diana Wynne Jones
Den oändliga historien av Michael Ende
Prydain-krönikan av Lloyd Alexander
Tulavall-böckerna av Irmelin Sandman Lilius
Dessa böcker präglade mig när jag var en ung läsare, och flera av dem är sådana som jag återkommit till flera gånger. När jag blev lite äldre var det Ursula Le Guins Trollkarlen från övärlden-serie som visade mig allt man kan göra med fantasy och framför allt med fantasyns språk.
Kan du ge några tips på andra aktuella finländska fantasyböcker som man borde läsa just nu? Dels för barn och ungdomar och dels för den vuxna läsaren.
Jag skulle tipsa om t.ex. att Irmelin Sandman Lilius för första gången på många år fortsätter att skriva i Tulavall-världen, hon utkommer med en tetralogi i år. Den ser jag väldigt mycket fram emot! Dem rekommenderar jag för alla läsare oavsett ålder. Det är den goda fantasyns styrka: den överskrider med lätthet alla konstgjorda åldersgränser.
Kan du beskriva en typisk arbetsdag i ditt författarskap?
Det finns inga typiska dagar! Mitt arbete varierar mycket beroende på om jag skriver roman eller pjäs, om jag redigerar en text eller gör skolbesök, om jag besvarar intervjufrågor, gör reseräkningar eller besöker en litteraturfestival eller bokmässa. Jag jobbar också på många olika platser: vid mitt skrivbord, vid mitt matbord, på stugan, på café, på tåg…
Vad inspirerar dig i ditt skrivarbete?
Allt, men framför allt tystnad. Då hör jag bäst det som händer inuti mitt eget huvud.
Vad jobbar du med just nu?
Just nu jobbar jag med en familjepjäs som är ett beställningsverk för Wasa Teater. Den skall sättas upp våren 2020.