På torsdag 29.9. öppnar Tiina Kivinens og Janne Laines utställning «Fragile Moments» på Kunstverket Galleri i Oslo. Hur föddes idén till utställningen?

Janne: Galleristen Petter Morken tog kontakt och föreslog idén om en gemensam utställning och eftersom jag och Tiina har ställt ut tillsammans på många olika utställningshelheter och våra arbeten enligt mig passar utmärkt tillsammans, kändes idén om en gemensam utställning naturlig och på något sätt självklar. Trots att våra verk är väldigt olika, finns det ändå en gemensam grundton och känsla i dem. Ibland tänker vi skrämmande lika om saker och ting.

Ni inspireras båda av den nordiska naturen i era konstverk. Vad är det i den nordiska naturen som ni inspireras mest av och hur gör ni för att finna ny inspiration?

Tiina: Den nordiska naturen är den jag känner till bäst. Jag tror att det är viktigt för oss att känna till våra rötter. Det kalla, nordiska ljuset, växternas kraft att överleva här i norden och vintern som målar över alla färger i naturen är några av de saker som inspirerar mig. Om och om igen kan man förtjusas av morgondimman som förändrar landskapen till någonting mystiskt.

Arbetet med ett konstverk matar på och en ny idé föds då ett annat verk avslutas. Kameran i min telefon är kanske min viktigaste skissbok. Den bär jag med mig överallt och den är ständigt i användning.

Janne: Den finska naturen är väldigt viktig för mig och därför har det varit bra att resa lite längre bort för att se mitt förhållande och band till den finska naturen mera tydligt. Fotograferingsplatserna är ofta långt borta i orörda naturområden där vattenångor eller vulkanisk gas täcker landskapen och skapar en mystisk stämning. Det viktigaste är ändå tystnaden. Jag söker en grundbild - tiden före eller efter mänskligheten. Någonting oförklarligt och primitivt, som fortfarande hittas såväl i Islands karga månlandskap, Norges mäktiga, dimmiga berg som i Finlands orörda skogar.

tapahtuma Janne Laine Glow
Janne Laine: Glow 2016

Ni använder er av olika grafiktekniker i era konstverk. Vad gjorde er intresserade av just de teknikerna och vilka är teknikernas styrkor/svagheter?

Tiina: Jag använder mig av grafikens olika metoder i mina konstverk. Mezzotinto-tekniken blev jag förtjust i eftersom den är ljudlös, kemikaliefri och den kräver tid. Den liksom tvingar mig att sänka tempot och lämnar på samma gång tid för eftertanke. Å andra sidan är samma sak också irriterande ibland – metoden är långsam och det känns svårt att få till rörelse i bilden.  Det är i det skedet jag oftast byter verktyg till kallnålsgravyr eller byter till monotypi.

Janne: Heliogravyr uppfanns på 1870-talet och i den tekniken förenas grafik, fotografi och boktryck. Tekniskt sett är etsningen av kopparplattan extremt utmanande och en aning galet, men slutresultatet är ändå någonting annorlunda och värt all möda. Man känner tidens närvaro i det. Jag ser allt genom kamerans lins men den egentliga bilden formas först då det etsas med syra och bearbetas. Därmed är bildbehandlingen manuell och sker genom att etsa bilden i koppar nyans för nyans. Då tryckfärgen från plattan sedan fastnat på djuptryckspappret, är slutresultatet helt annorlunda än vad man skulle få med vanlig fotografering. För mig är det också viktigt att upprätthålla gamla tekniker och kunskaper som gått vidare genom många årtionden

År 2012 blev du Tiina tilldelad The Queen Sonja Nordic Art Reward. Vilket förhållande har du till Norge och har du något favoritställe du gärna besöker då du kommer till Oslo?

Tiina: Efter att jag tilldelades The Queen Sonja Nordic Art Award 2012, eller som en följd av det, har jag besökt Norge några gånger per år, främst i jobbsyfte. Jag har besökt det allra nordligaste Norge då jag har åkt på jobbresor för att skissa och fotografera. Jag har ändå mycket som fortfarande är osett.

Då jag besöker Oslo tenderar jag att alltid besöka någon museiutställning. Ni har många fina museer i Oslo och ännu fler är på kommande.

Vad som vore min favoritplats är svårt att svara på. Det är nödvändigtvis inte i Oslo. Jag skulle säga att mitt favoritställe skulle kunna vara på en SUP-bräda i Lofoten, för att kombinera arbete och idrott på semestern.

Vilket förhållande har du Janne till Norge och har du något ställe du gärna besöker då du kommer till Oslo?

Janne: Jag blir alltid väldigt mållös av de norska landskapen. De är så mäktiga och fulla av urkraft och vanligtvis lite ouppnåeliga. Då jag fotograferar i Norge söker jag emellertid en känsla – och det finns det så det räcker av i Norge. Jag är också väldigt tacksam för Kunstverket Galleri och deras kompromisslösa sätt att lyfta fram nordisk och högklassig grafik. I Oslo finns det massor att se och det viktigaste för mig är att gå längs gatorna och stranden utan ett specifikt mål och iaktta andra människor. Till slut hamnar jag trots det alltid på Astrup Fearnley museumet så på det sättet är det ett «must see».

www.tiinakivinen.com 

www.kuvataiteilijamatrikkeli.fi/fi/taiteilijat/2098

Text: Rebecca Smeds / FINNO
Publicerat: 30.9.2016

juhla kevat 2