Publisert 12.05.2017
Heini Laankoski är en finländsk cellist som är bosatt i Oslo. Hon har studerat i Finland och Tyskland och har spelat i orkestrar både i Finland och i Norge.
Kan du berätta kort om dig själv och ditt jobb? Hur kom det sig att du flyttade till Norge och började jobba här?
Jag är en 32-årig cellist som är bosatt i Oslo och har jobbat i nationaloperans orkester sedan 2011. Jag har studerat cello vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och varit utbyteselev i Bremen. År 2011 blev jag färdig med studierna och utexaminerad musikmagister. Jag har blivit undervisad av lärarna Csaba Szilvay, Marko Ylönen, Heikki Rautasalo, Timo Hanhinen samt Alexander Baillie.
Jag flyttade till Oslo främst eftersom min pojkvän fick jobb i den nya operaorkestern som utvecklades inför flytten till det nya operahuset. Oslo kändes som ett intressant ställe att bo på så jag började ansöka om olika jobb som musiker i Oslo och som tur var fick jag anställning vid operaorkestern.
Vad har du på gång just nu?
Jag är mammaledig säsongen 16/17 och kommer tillbaka på jobb i augusti. Det har gjort mig gott att hålla en liten paus efter 25 års spelande och allt som hör den livsstilen till och att fokusera på den nya, viktiga rollen som förälder. Samtidigt känns det också spännande att jag snart får börja musicera igen efter den här pausen.
Du har spelat i orkestrar både i Finland och i Norge, vad skulle du säga är typiskt för orkesterkulturen i Norge?
Musik är ett internationellt språk, så jag ser inte några stora skillnader mellan den finländska och norska orkesterkulturen. Orkestrarna är väldigt internationella nu för tiden, exempelvis i vår cellosektion är hälften norrmän och i hela orkestern finns närmare 20 olika nationaliteter representerade. Det berikar atmosfären på arbetsplatsen och ger en möjlighet att lära sig mer om olika kulturer och traditioner. Om man jämför arbetskulturen i Norge och Finland är det en skillnad jag tänker på och det är att välmåendet på arbetsplatsen värderas högt här, både på gott och ont. Det är viktigt att alla har det trevligt och att man har en lättsam inställning till jobbet, fast det i vissa fall kan leda till ett sämre slutresultat.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Det bästa med mitt jobb är definitivt själva skapandet av musiken, att vara en del av en stor helhet. En annan bra sak är att man aldrig blir färdig i det här jobbet, det finns alltid något att utveckla. En orkester är ett vackert och rikt instrument som skapar en unik upplevelse då den kombineras med sång, dans, en berättelse och hela den visuella utformningen. Det händer sällan att den här konstformens alla delar träffar helt rätt men de gånger den gör det är upplevelsen oförglömlig. De föreställningar jag kommer ihåg bäst under de här sex åren på operan är Stravinskys Eldfågeln, Puccinis La Bohème, Verdis Aida och Richard Strauss’ Salome.
Vad är utmanande med ditt jobb?
Det mest utmanande är jobbet som en helhet, det är verkligen en livsstil. Kvällar och helger tillbringas på jobb och vi har föreställningar när största delen av övriga befolkningen är ledig. Det ställer krav på mitt sociala liv, mina intressen och nu också på organiseringen av familjelivet. En annan utmaning är den fysiska ansträngningen, speciellt för öronen som tar skada av det höga ljudet i orkesterdiket. Så gott som alla musiker lider av någon form av tinnitus eller hörselnedsättning.
Vad är det bästa med den norska kulturen enligt dig?
Det finns mycket som är bra i den norska kulturen. Människor är vänliga mot varandra och respekterar varandra så som de är. Man har en avslappnad och lättsam livsstil och värdesätter fritiden, naturen och familj och vänner på ett bra sätt.