En förespråkare av nordiska naturen

Barents Spektakel är en kulturpolitisk festival som presenterar, bland annat, modern konst, litteratur, musik, teater, och film. Meningen är att lyfta fram aktuella frågor och utmaningar kring Barentsregionen. Den finska konstnären Marja Helander deltar i festivalens videoworkshop. Kännetecknande för Helanders konst är dialogen mellan den finska och samiska kulturen. Samtidigt spelar naturen och identiteten en stor roll i konstnärens verk.

Vad har fungerat som utgångspunkt för fotograferingen av den nordiska naturen och förstöringen av den?

– År 2002 studerade jag samiska i Enari och vi gjorde en studieresa till Murmanskregionen. Det var meningen att bekanta sig med den samiska kulturen och det samiska livet. På väg till Murmansk var vi tvungna att köra genom staden Nikel. Vi stoppade bussen i närheten av gruvan i Nikel och landskapet var en mardröm. Jorden var täckt av svart ävja. Träd och växter var döda. Jag hade velatfotografera landskapet men hade inte möjlighete att göra det. Tio år senare fick jag möjligheten att åka tillbaka och jag gjorde en utställning kring ämnet.

Man beskriver Barents Spektakel som en kulturpolitisk festival. Meningen är att lyfta fram problem kring Barentsregionen. Som konstnär hur uppfattar du problem och utmaningar kring detta område?

– Jag anser att det finns två stora utmaningar i Barentsregionen. Det är frågan om bevarandet av urfolkskulturer, det vill säga, rättigheten att idka tradionella näringar på förfäders jord. Därtill är det viktigt att stödja och upprätthålla språket.Den andra utmaningen gäller den arktiska, sårbara naturen. Gruvindustrin förorenar stora områden särskilt i Kolahalvön och miljöskyddet är outvecklat i detta område. Själva området är fattigt och gruvindustrin ses som möjliga arbetsgivare och som enpositiv möjlighet, vilket är helt mänskligt.

De arktiska sjöområdena väcker stort intresse och oljeborrning planeras när dessa glaciärer så småningom smälter. Man kan fråga hur klokt det är att öka oljeindustrin när klimatförändringen bara accelererar utan att tala om andra risker kring oljeindustrin.

Det samiska är väsentligt i dina verk. Vad betyder det samiska och att vara same för dig?

– För mig det samiska är att uppskatta de kunskaper och traditioner som tidigare generationer har vidarebefordrat. Jag respekterar också den tysta, sega kampen mot assimilering.

Vad har varit mest oförglömligt i ditt arbete som naturfotograf?

– Den mest oförglömliga saken har varit förlusten av Kolahalvön. Man är också tvungen att ifrågasätta sin egen konsumtion och hela den västerländska konsumtionskulturen. Man öppnar inte gruvor förgäves utan det är vi människor som använder produkter som innehåller metall.

Vad tänker du på när du hör ordet Norge?

– Olje, rikedom, fjäll, fjordar, utomshusmänniskor, våfflor, ylletröjor.

Text: Outi Ropanen/FINNO