Till ära av FINNOs 20-årsjubileum presenterar vi finländare som är bosatta i Norge och arbetar inom kulturbranschen samt norrmän som genom sina jobb blivit bekanta med Finland.

Ulla Schildt är en finländsk fotograf som är bosatt i Oslo. Hon har studerat i Finland och Irland och har ställt ut internationellt i både separat- och grupputställningar.

Kan du berätta kort om dig själv och ditt jobb? Hur kom det sig att du flyttade till Norge och började jobba här?

Jag är frilansfotograf. Jag har studerat fotografering i Dublin och Helsingfors och flyttade till Oslo år 2007, genast efter att jag tagit examen. Jag jobbar med både kommersiella projekt och konstprojekt.

Jag har en norsk sambo och en femårig son, Emil. Jag flyttade från Finland som 19-åring och trivs bra utomlands. Oslo är en trevlig stad och jag kommer troligen att bo här permanent.

Vad har du på gång just nu?

Just nu är jag på tåget på väg hem från Heimdal som ligger nära Trondheim. Min senaste utställning, som precis demonterades, visades där. I mars deltar jag med nya verk i en grupputställning i Köpenhamn i Danmark. Efteråt fokuserar jag på att skriva en bok som förhoppningsvis blir färdig 2018-2019. Jag har också påbörjat ett nytt projekt som baserar sig på min mors liv i Finland efter kriget och hennes resa från Taivalkoski till Uleåborg. Detta projekt är väldigt personligt och handlar om familj, minnen och uppväxt.

Du har ställt ut i en rad olika sammanhang både i Norge och utomlands. Vad är enligt dig typiskt för den norska fotografibranschen?

I Finland har Helsinki School haft en viktig roll inom marknadsföring och presentation av fotografi. På Irland har den politiska fotografin däremot en viktig ställning även inom konstfotografi. Några norska namn, såsom Tom Sandberg och Torbjørn Rødland, är kända utomlands. Den norska konstfotografin reflekterar ofta kring fenomenologi och bygger på koncept. Abstrakt fotografi är en populär inriktning.

ulla

Ulla Schildt. Foto: Ulla Schildt.

Vad är det bästa och det mest utmanande med ditt jobb?

Jag tog min fotografexamen för 10 år sedan, men jag anser att fotograferingen fortfarande är en oändligt intressant konstform. Nackdelen i mitt yrke är den ekonomiska biten: Som frilansare vet man aldrig hurudant nästa år kommer att bli och det är svårt att få stipendier, speciellt eftersom jag inte är norsk och inte har studerat i Norge.

Vad är det mest spännande inom den norska kulturen just nu?

Henie Onstad Kunstsenter kommer att fokusera på fotografi under de kommande fem åren, och jag väntar på deras kommande utställningar och seminarier med spänning. Oslo Fotogalleriet är också väldigt aktivt och leds av en intressant kurator, Stephanie Spreter. Många små gallerier, som Tenthaus, Kunstplass [10] och NoPlace arbetar med intressanta projekt. Utställningsserien vid Munchmuséet som kopplat ihop samtidskonst och verk av Edvard Munch har varit spännande. Kulturbyrået Mesén har gjort många fina projekt tillsammans med olika konstnärer, också med finska konstnärer.

Til ære for FINNOs 20-årsjubileum presenterer vi finner som er bosatt i Norge og arbeider innen kulturfeltet og nordmenn som har blitt kjent med Finland gjennom jobben sin.

Markku Salonen er en finsk operasanger som har jobbet lenge som freelancer innen musikkbransjen, hatt en rekke solistoppdrag og turnert blant annet med Berlin Filharmoniker. Nå bor han i Norge og jobber i Operakoret på Den Norske Opera & Ballett.

Kan du fortelle litt om deg selv og jobben din? Hvorfor flyttet du til Norge og begynte å jobbe her?

Jeg har jobbet som operasanger her i Operakoret på Den Norske Opera & Ballett siden 2007. Jeg er utdannet i Sibelius-Akademiet i Helsingfors og i to forskjellige høgskoler i London.

Jeg har jobbet hele livet mitt som freelancer: Først jobbet jeg som gitarist i Finland og som freelance-operasanger. En vakker dag innså jeg at jeg har tre døtre, så det kunne være veldig fint å ha en fast ansettelse i et sted. Så tenkte jeg også at det kunne vare fint å være ansatt i ett av de nordiske landene. Jeg hadde jobbet sammen med en norsk operasanger i Tryllefløyten i Frankrike i slutten av 90-tallet og hun hadde fortalt meg at de endelig hadde besluttet å bygge et nytt operahus i Oslo. Jeg husket det, men det var egentlig bare en tilfeldighet at jeg så at de søkte sangere her. Jeg kom til prøvesang og fikk jobben, og hele familien flyttet hit i 2007.

Hva arbeider du med nå?

I slutten av november hadde vi premiere av Alban Berg sin opera Wozzeck. Nå starter vi å øve regi av Bellinis Norma og fortsetter med å øve musikken av Donizettis Lucia Di Lammermoor. På våren kommer repriser av Puccinis Tosca, Verdis La Traviata og en ny produksjon av Mozarts Don Giovanni. I tillegg står det et par større konserter i programmet. Man kan vel si at det er nok å gjøre helt til starten av sommerferien.

markkusalonen

Markku Salonen. Bilde: Erik Berg.

Du har jobbet i mange ulike land i løpet av karrieren din. Hva skulle du si er typisk for å jobbe i den norske teater- og operabransjen?

Vi er jo i Norden, så måten å jobbe på ligner mye det hvordan vi jobber for eksempel i Finland. Jeg har ikke jobbet i Sverige eller Danmark, men jeg kunne tenke meg at arbeidsmåten også ligner ganske mye den i de andre landene, kanskje på grunn av lignende samfunnsmodeller. Det er litt vanskeligere å sammenligne bransjen her med andre land utenfor Norden på grunn av at jeg har jobbet på utlandet som freelancer. Det er en helt ulik situasjon å jobbe som freelancer enn å jobbe som fast ansatt og komme til den samme arbeidsplassen dag etter dag og år etter år.

Hva synes du er det beste med den norske kulturen?

Jeg vil si at det beste, og kanskje samtidig det mest utfordrende, er at operakulturen i Norge er ganske ung. Det gir mer muligheter å være med og skape rammer rundt operakulturen fordi den ikke er så ferdigutviklet ennå. Jeg synes det er veldig positivt. På grunn av ulike muligheter har jeg for eksempel blitt mer og mer interessert også for rammene rundt å lage kunst. Siden 2011 har jeg satt som tillitsvalgt for 53 operasangere i koret, og i to år har jeg også vært en kunstnerisk representant i styret til Den Norske Opera & Ballett. Det er veldig spennende og givende å være med og se at også kunstnere har mulighet å påvirke virksomheten på denne måten.

 

Til ære for FINNOs 20-årsjubileum presenterer vi finner som er bosatt i Norge og arbeider innen kulturfeltet og nordmenn som har blitt kjent med Finland gjennom jobben sin.

Pauliina Gauffin er billedkunstner og kulturarbeider fra Finland. Siden 2006 har Gauffin jobbet som produsent på Finsk-norsk kulturinstitutt i Oslo.

Kan du fortelle litt om deg selv og jobben din? Hvorfor flyttet du til Norge og begynte å jobbe her?

Jeg flyttet til Oslo i slutten av 2002 da jeg hadde blitt ferdig med billedkunststudier på Kunstakademien i Åbo i Finland. Jeg var litt usikker hva jeg skulle gjøre, fortsette å studere eller gjøre noe annet. Et år tidligere hadde jeg vært utvekslingsstudent i en kunsthøgskole i Antwerpen i Belgia og der hadde jeg møtt en nordmann som lokket meg til å prøve noe nytt og jeg bestemte meg å komme og bli for en stund i Oslo. Her fortsatte jeg kunststudier på kunsthøgskolen før jeg startet å jobbe på kulturinstituttet som produsent høsten 2006. For en stund hadde jeg et eget atelier hvor jeg jobbet med egne kunstprosjekter. Etter hvert ble jeg ansatt på fulltid.

Mitt arbeid består av planlegging og produsering av kulturinstituttets program sammen med direktøren. Jeg koordinerer prosjekter, holder kontakt med våre samarbeidspartene og gjester, kunstnere og artister. Jeg jobber også med instituttets kommunikasjon sammen med våre høgskolepraktikanter. Å skape gode nettverk og opprettholde de gode kontaktene er viktig for instituttet siden vi produserer alle prosjekter i samarbeid med norske kunst- og kulturinstitusjoner.

I tillegg jobber jeg for Norsk-finsk kulturfondets og Sibelius-selskapet i Norges sekretariater som kulturinstituttet har ansvar for.

Pauliina Gauffin. Bilde: Karoline Hjorth

Hva arbeider du med akkurat nå?

I år har vi jobbet intenst med arrangementer som har med Finlands 100-årsjubileum å gjøre. Utstillingen «100 gjenstander fra Finland» og tilleggsprogram rundt utstillingen, som ble vist på Teknisk museum i Oslo, har vært ganske tidskrevende. Nå har utstillingen akkurat avsluttet og planleggingen av årets 2018 program er i full gang. 

Hva synes du er det beste med jobben din?

Å få jobbe og bli kjent med mange kreative mennesker, både kunstnere, artister samt kulturarbeidere. Jeg er heldig som får jobbe både med nordmenn og finner. Det å være en brobygger føles betydningsfylt og viktig.

Hva slags utfordringer opplever du med å eksportere finsk kultur til Norge?

Kulturtilbudet i Norge og spesielt i Oslo er stort og mangfoldig. Det finnes mange ulike kulturarrangementer, og noen ganger kan det være vanskelig å få nok publikum til stede. Det skjer mye, og mye skjer også samtidig. Noen ganger kan nordmenn også være litt lite nysgjerrige for det ukjente og fremmede og heller velge det de kjenner til fra før. Men generelt sett er nordmenn, både kulturaktører og publikum veldig positive til det hva vi gjør.

FINNO feirer 20-årsjubileum i år. Du har vært involvert i en rekke prosjekter de siste årene. Hvilke prosjekter husker du best?

Spesielt godt husker jeg noen utstillingsprosjekter. Vi arrangerte en massiv finsk-norsk skulpturutstilling på Kontraskjæret da Finno fylte 10 år i 2007. Vi viste både finske og norske kunstneres skulpturer, bl.a. finske Kimmo Schroderus sitt monumentale verk «Mörkö» («Bogey») i svartmalt stål. Da kulturinstituttet fortsatt hadde et eget galleri viste vi utstillingen «Hyttefeber» i samarbeid med MDH arkitekter. Arkitektene bygde tre tømmerstokkhytter inne i vårt lite galleri. Og det var vi fra kulturinstituttet som bar alt inn for dem - flere tusen kilo med stokker! I tillegg kan jeg nevnte den fantastiske utstillingen med Tommi Toijas uttrykksfulle skulpturer i galleri Format i 2012 samt prosjekter som vi har vært med å arrangere på Oslo kulturnatt, bl.a. nordisk poesitrikk og kunstner Jaakko Niemeläs interaktive verk «Shadowplay» på operahusets tak.

Hva synes du er interessant i norsk kulturliv akkurat nå?

Akkurat nå bygges flere nye store kulturbygg i Oslo – bl.a. Nasjonalmuseet, Munch-museum og Deichmanske bibliotek. Det blir spennende å se hvordan dette vil påvirke norsk kulturliv når disse tas i bruk. Hva som kommer til å skje med de gamle kulturbyggene som forlates til fordel for de nye blir også spennende.

Till ära av FINNOs 20-årsjubileum presenterar vi finländare som är bosatta i Norge och arbetar inom kulturbranschen samt norrmän som i sina jobb blivit bekanta med Finland.

Pauliina Fred är en finländsk flöjtist som spelar kammar- och barockmusik i flera olika ensembler och orkestrar. Hon bor för tillfället i Norge men uppträder flitigt överallt i välden.

Kan du berätta kort om dig själv och ditt jobb? Hur kom det sig att du flyttade till Norge och började jobba här?

Jag jobbar som frilansflöjtist och jag är specialiserad på historiska flöjter, vilket betyder att jag spelar alla slags tvärflöjter från och med barocken samt olika slags blockflöjter.

Jag är gift med en norrman och vi bestämde oss att flytta till Norge 2004. Vi har bott växelvis i Finland och Norge och så kommer vi troligen att leva resten av vårt liv. Jag har alltid haft mer jobb i Finland än i Norge, men när vi flyttade hit skapade jag kontakter med andra musiker, vilket sedan ledde till att jag började få jobb här också.

Vad har du på gång just nu?

Just nu skriver jag dessa svar på tåget efter en konsert i Kuopio. Mitt arbete har spridits ut över världen: denna vecka uppträder jag i Finland, om några veckor spelar jag med Helsingfors Barockorkester i Japan och kring självständighetsdagen spelar jag Finland 100-konserter med blockflöjtgruppen Bravade i Danmark. På våren jobbar jag också i Norge och spelar flera gånger i Barokkanerne-Norsk Barokkorkester.

Du har spelat kammar- och barockmusik i många olika orkestrar och ensembler under din karriär. Vad skulle du säga, hur mår barockmusiken i Norge idag? Och kammarmusiken?

För tillfället mår barockmusiken väldigt bra i såväl Finland som Norge! Barockmusiklivets uppsving kom igång något senare här i Norge än i Finland, där den redan är en etablerad del av kulturen. Senaste nytt från det norska barocklivet är att två stora barockorkestrar slogs samman i höst: Barokkanerne och Norsk Barokkorkester förenades och kombinerade namnen med ett bindestreck. I fjol ordnades också Oslo Early-festivalen för första gången som bidrar till Oslos kulturliv på ett fint sätt. Det går även bra med kammarmusiken, men det skulle gå ännu bättre om kyrkorna stödde kultur genom att låna ut sina tomma salar för konserter gratis! Den här saken har förvånat mig i de norska församlingarnas verksamhet: snygga och kulturhistoriskt fina byggnader står tomma för det mesta och folk går i kyrkan alltmer sällan! Musik, musikaliska gudstjänster, kvällskonserter och evenemang kan locka folk till kyrkan, vilket leder till att musiker sysselsätts och kulturen blomstrar. Detta kan förverkligas om kyrkorna inte krävde höga hyror för några timmars uthyrning av kyrkorum.

IMG 9761

Pauliina Fred. Foto: Ville Paul Paasimaa.

Vad är det bästa och det mest utmanande med ditt jobb?

Det bästa är frihet och det mest utmanande är förenande av familj och arbetsresor samt pengar.

Jobbet ger friheten att komma med och utveckla nya projekt och konsertprogram samt att förverkliga dem tillsammans med inspirerande människor. Man får också helt fritt bestämma när man tar ut sin semester (utan lön), om man har råd med det. Det bästa är också turnéer utomlands eftersom man får besöka sådana länder och platser som man inte annars reser till.

Det är utmanande att kombinera familj och turnéliv. När jag är borta är min man ansvarig för familjen till 100 %, vilket förstås är svårt för honom. När barnen var små reste de ofta med mig men det blev krångligare när skolan började. Som frilansare har man oftast inte regelbunden månadsinkomst heller, vilket ibland vållar problem. Men som jag redan konstaterade för 16 år sedan när jag började frilansa: det ordnar sig alltid på något sätt. Och det stämmer!

Vad är det mest spännande inom den norska kulturen just nu?

Jag är förtjust i Kulturhusets koncept här i Oslo: en mångsidig bar och restaurang där man ordnar föredrag, paneldiskussioner, poesiläsning och konserter, lanserar böcker osv.! Ett utmärkt ställe som saknas helt i Helsingfors!

Norsk jazz har också en känd och stark roll i Europa. Det finns många olika intressanta gallerier och konstutställningar i Oslo som jag tycker om att besöka. Det var ett strålande beslut att bygga Oslos operahus: besökarantalen har mångdubblats och ett arkitektoniskt fint hus lockar turister. 

 

Till ära av FINNOs 20-årsjubileum presenterar vi finländare som är bosatta i Norge och arbetar inom kulturbranschen samt norrmän som genom sina jobb blivit bekanta med Finland.

 

Matilda Karlström flyttade från Finland till Norge för sex år sedan för att studera kostym- och modedesign i Oslo. Idag jobbar den nyligen utexaminerade designern mångsidigt inom det norska kulturfältet.

Kan du berätta kort om dig själv och ditt jobb? Hur kom det sig att du flyttade till Norge och började jobba här?

Jag frilansar på olika vis med kostym- och modedesign. Jag flyttade till Norge och Oslo för sex år sedan för att studera vid Kunsthøgskolen i Oslo. Det blev sammanlagt fem år på skolan, och efter det har jag nu jobbat i ett år.

Det här första året har jag sagt ja till allt och därmed använt till att testa på olika ansvarsområden, se saker från olika håll. Jag har jobbat som kostymdesigner till dans, varit kostymchef för en utomhusopera, assisterat, testat på film/tv, jobbat med privatkunder och sökt utställningsplatser inför nästa år. Det första halvåret gick jag dessutom en kurs i kreativt skrivande. Trots att just det här året har varit väldigt fragmenterat och uppdelat i olika projekt så jobbar jag mot att på sikt forma allt det jag är intresserad av till något mer enhetligt.

Vad har du på gång just nu?

Just nu är jag i startfasen av ett samarbetsprojekt med koreograf Marie Bergby Handeland som kommer att visas på Dansens hus i vår. Dessutom jobbar jag mot två separatutställningar 2018. Övergången från plagg i rörelse på kropp till det statiska utställningssammanhanget är fascinerande och det är huvudsakligen det jag kommer att jobba med framöver. 

matilda

Matilda Karlström. Foto: Tiina Tahvanainen

Du har alltså studerat mode- och kostymdesign här i Norge. Vad är enligt dig typiskt för den norska kläddesignen i jämförelse med den finska?

När jag var nyinflyttad tyckte jag mig se skillnader, som till största delen beror på hur utbildningarna i olika länder är uppbyggda, tror jag. Det är ju ändå där, på skolorna, grunden läggs för den tillnärmning till design som sedan blir gällande för de som utexamineras och formar branschen. Men skillnaderna uppstår nog snarare på grund av skillnader på individnivå bland de som styr designutbildningarna, än på nationsnivå, som jag ser det. Jag är egentligen inte så intresserad av att leta efter skillnader på det viset, men samtidigt märker jag med mitt eget arbete att platsen som jag befinner mig på verkligen påverkar vad och hur jag gör saker. Samtidigt är jag osäker på vad det betyder; norsk design vs. finsk design. Med mig själv som exempel så kommer jag ju från Finland, men bor i Norge. Gör jag då finsk design i Norge eller norsk design utan de norska rötterna?

Vad är det bästa med ditt jobb?

Jag gillar variationen och intensiteten som uppstår i den här tidsbestämda projekttillvaron. Och så uppskattar jag överskådligheten, att det från startlinjen är möjligt att se målet, samtidigt som sträckan däremellan kan vara dimmig. 

Vad är det mest spännande inom den norska kulturen just nu?

Jag har precis flyttat till en ny bydel, och i samma veva blivit med hund, så jag upplever en intressant kulturell vändning på mikronivå just nu. I övrigt är jag något av en periodare gällande kulturkonsumtion, och efter en tids torka är jag nu intresserad av det mesta!

vuosi syys